En runa till en vän.

Skrev för ett tag sedan att jag skulle tänka om, eftersom en i min bekantskapskrets hade det svårare. Nu är det svåra slut för honom, men inte för min bästa vän- nu börjar tiden utan honom.
Känns konstigt att han inte finns mera, att han inte kommer att dyka upp i varje snår med sin kamera. Han var en annorlunda person, men en person som jag gillade. Den killen kunde man prata med. Han har funnits där, dagligen när jag var liten- som en extra morbror, sedan mer sällan, kroghäng när jag blev i den åldern, sedan var jag på hans bröllop och han på mitt. Och nu inget mer att lägga i minnernas hög. Nu får vi bara minnas.