Jag älskar mitt liv....

Idag är det ett år sen vi packade väskan och åkte in på förlossningen, jag kände mig lättad men samtidigt nervös över hur allt skulle bli efter den resan. Nu ett år senare ångrar jag inte en dag, visst trötthet har blivit ett kroniskt tillstånd, men allt är värt att få följa Lilla Fröken på hennes resa.

I helgen har vi besök av Lilla Frökens farmor, farfar, faster, fastersman och kusin-Ella, mormor och morfar var här igår och firade med oss. Det har varit fullt upp, så idag passar jag på att stanna hemma och plugga medans de andra är och upptäcket på naturhistoriska.

Jag är helt enkelt glad över allt som skett med mitt liv under detta år, alla nya människor jag lärt träffa. Men det betyder inte att jag inte gillade mitt liv innan, bara att jag bara älskar det ännu mera nu.