En ryslig dag.

Jag hade plannerat allt, jag skulle vara med Lilla Fröken på dagen, sedan kom morfar för att avlasta, maken kunde åka på konferensen, jag skulle åka till mvc sedan hem en sväng för att vila och sedan åka och jobba natt.

Inte mycket gick som plannerat efter mvc besöket.... Finaste BM Lena hittade inte hjärtljud än vilen ställning jag fick order om att byta till, utsträcka ben, hiopkrupen ställning, på sidag och gud vet allt. Det var mitt första mvc besök, maken har varit med varje gång under denna och förra graviditeten, och där var jag nu ensam utan att hitta hjrätljud. BM och jag beslutade att jag skulle åka till gyn akuten. Eftersom klockan var sen så ringde jag jobbet och meddelade att jag nog inte skulle komma till passet, hon blev lika skärrad som jag så min fasad rämnades med marken och jag började störtgråta. Sedan ringde jag mannen som precis hade beställt sin mat på arbetsmiddagen, han lämnade appelsinankan åt sitt öde och slängde sig i en taxi. Hur jag körde till Danderyd vet jag inte, för jag grät och grät. Skrev in mig och sen blev jag sittandes i väntrummet. Jag var den enda där med gråtröda ögon men började samla mig. Sen kom maken och han såg helt förstörd ut, det var nära att jag brast i gråt igen. Vi satt till sen timme och till sist var vi ensamma kvar i väntrummet. Maken frågade hur länge vi egentligen skulle sitta, men den frågan fick mig faktiskt att skratta lite- för jag hatar den frågan på mitt egna jobb, om ändå folk förstod som söker akutmottagningar. Sedan var det vår tur, vi möttes av en ung läkare som inte sa så mycket, frågade om hur jag mådde och om jag hade känt något konstigt. Men nej jag mår illa som vanligt, spyr som en gnu, illamående om jag är hungrig och illamående om jag råkar äta lite förmycket, magen växer, inga smärtor eller blödnignar. Sen var det dags att kliva upp på undersökningsbritsen, ultraljudsmaskingen stod där- jag visste inte om det var en lättnad eller om känslan av kaos tog över. Fick kall gel över magen, skojade om att jag inte kände det kalla efter mitt förra snitt. Och på bilden uppenbarade sig en lätt aggeterad boxande bebis med hjärtkammrar som slog- nog den mest underbara upplevelsen ever.....