Hoppas det går bra imorgon

Skönt att ha anat att oroa sig över än att tänka på sig själv. Imorgon är det dags för tillväxt ultraljud nummer 1. Jag hoppas verkligen att bebisen (eller Bengt som vi kallar den) har växt och att allt är bra med h*n. Tråkigt bara att inte maken kan följa med, någon måste ju passa feber-prick-tjejen.

Hoppas att placentan inte är i vägen för utpassagen, som det såg ut att vara. Om det skulle vara så kan jag inte ens fundera över att föda naturligt. Står med ena benet i förlossningssalen och andra i operationssalen. Alla omkring mig tycker och har en tips och råd för mitt val. Det är svårt ibland att göra val utifrån sig själv när omgivningen har så mycket åsikter. - om man först kunde få fråga, men som gravid får man alltid råd från höger och vänster fast man inte bett om dem. Speciellt under första graviditeten- det var en mardröm- att lyssna på allas förlossningshistorier. Hjälpte och stärkte inte precis..haha..

Dessutom tycker jag det var rätt märkligt häromdagen, först frågade personen om vilken vecka jag var i och sedan sa hon att hennes barn hade dött i magen just i v.19. Precis DET vill man höra när man är i v.19 eller gravid över huvudtaget. Fy så hemskt det måste ha varit.